Bild: Tiina Tahvanainen

Välkommen till Ålands feministparaply

Feministparaplyet är en förening som arbetar för den åländska jämställdhetsrörelsen. Vi är partipolitiskt obundna men politiskt intresserade. Här publicerar vi bla händelser och events som ordnas av eller i samarbete med oss.

Följ oss gärna på Facebook!

Diskriminerings- och barnombudsman, Johanna Fogelström-Duns tal under Feministparaplyets årsmöte den 2 mars 2018:

”Att uppmärksamma 8 mars är viktigt. Kvinnors rättigheter är fortfarande inte en självklarhet. Arbetet för att främja jämställdhet måste fortgå även i världens mest jämställda länder som ju de nordiska länderna är. Flickor och kvinnor i andra delar av världen har utmaningar av helt andra dimensioner att kämpa med och behöver allt stöd som bara går att uppbåda. Men att det är sämre ställt i andra delar av världen är ingen ursäkt att vara nöjd med situationen här. Vi lever alla i vår egen verklighet och utmaningarna som den för med sig. Det går inte att luta sig tillbaka och tänka att vi är bäst i världen och därför behöver vi inte göra mer. För mig personligen är 8 mars alltid en dag då jag känner tacksamhet för alla rättigheter och möjligheter jag har. Jag vet att dom inte är självklara. Jag vet att dom är resultatet av hårt, envetet arbete och en kamp som generationer av kvinnor före mig fört. Jag vet att dom måste återerövras av varje ny generation. Av mig, mina döttrar, av alla oss här ikväll. Hela tiden. Årets alla dagar.

* * *

När jag började mitt nya uppdrag som diskriminerings- och barnombudsman i november förra året så var ett av de första telefonsamtalen jag tog emot från Ålands radio. I kölvattnet av de uppmärksammade #metoo-uppropen i Sverige – ville reportern veta om vi på Ålands ombudsmannamyndighet hade märkt av ökade kontakter med anledning av sexuella trakasserier. Det hade vi inte. Vi diskuterade lite och var överens om att det inte kunde bero på att Åland på nåt sätt skulle vara ett undantag. Utan snarare berodde det på det lilla samhället och att dess tystnadskultur stod i vägen för ett åländskt upprop. Att steget att höra av sig till DO, eller anmäla till polisen eller liknande, helt enkelt var för stort, kopplat till rädsla för stigmatisering och repressalier.

Kort därefter så dök det som senare fick namnet #dammenbrister upp i mitt FB-flöde. Svenskfinland hade organiserat sig och flera åländska berättelser fanns bland dem som delades. Sen kom gruppen #Ålandockså. Att läsa berättelserna där flickors och kvinnors rätt till sin egen kropp gång på gång kränks kändes som en djup, bottenlös avgrund. Det var tunga dagar och helger.

#Metoo Åland är särskilt betydelsefull för att den bidragit till att bryta tystnadens kultur. Ni har, genom en otroligt stor arbetsinsats på frivillig bas, skapat en kampanj som har möjliggjort ett tryggt forum där viktiga berättelser har kunnat delas, några av dem för första gången. Det går inte att sätta ett pris på hur värdefull den möjligheten har varit. Att för första gången kunna lätta sitt innersta, dela och känna: Jag är inte ensam. Det är inte mitt fel. Inte min skam. Inte min skuld. Det är nog nu.

Tack alla som vågat och orkat delat och tack ni som har gjort det möjligt.

* * *

#Metoo-kampanjen innebär också – utan tvivel – ett enormt stort ansvar att ta hand om berättelserna, att hålla liv i kampanjen – och kampen. Att arbeta för att få till stånd strukturella förändringar. Förändringar vad gäller beteendemönster och könsnormer.

Det ansvaret delar vi alla på i det åländska samhället. Det kommer att ta tid och det är inte utan motstånd som vi alla vet. #Metoo är en manifestation av århundraden, årtusenden av maktspråk i sitt grövsta uttryck. Det tar tid att göra upp med det.

* * *

Strukturella förändringar är också något vi måste arbeta för om vi vill nå ett socialt hållbart Åland.

Det är en spännande tid på Åland nu vad gäller hållbarhetsarbete. Vi har en unik utvecklings- och hållbarhetsagenda som samlat en otrolig bredd av samhällsaktörer som tillsammans vill arbeta för att uppnå de gemensamma mål som finns uppsatta. Alla – privatpersoner, föreningar, företag och myndigheter kan, och måste, bidra till ett systematiskt förändringsarbete. Ett viktigt led för att nå social hållbarhet är att prata med, involvera, mobilisera och engagera människor, personerna som det faktiskt handlar om. I stan – på landsbygden – i skärgården, inflyttad – bosatt sedan tidigare, medelklass – arbetarklass, du och jag, man – kvinna, gammal – ung – barn, gay – straight och så vidare. Det är vi som tillsammans formar och är samhället. Det är vi som äger svaren på hur vi når hållbarhetsmålen: att vi alla är välmående, att våra inneboende resurser växer, att vi känner tillit och har verkliga möjligheter att vara delaktiga i samhället.

Det är klart att det återstår en massa arbete. Att det finns utmaningar och problem. Krafter och trender som går emot. Sociala medier utgör lättillgängliga kanaler för fake news, robotar som genererar #-trender, nättroll och bottenlösa källor som öser ut hatprat och påhopp bakom anonymitetens skydd. Sammantaget utgör de reella hot som riskerar undergräva tilliten istället för att stärka den. Verkligheten kan ibland kännas oändligt långt borta från våra mål och visioner. Samtidigt är det som sagt vi som äger svaren och behöver se möjligheterna. Aldrig ge upp.

* * *

Jämställdhet och icke-diskriminering är avgörande för tillit och social hållbarhet och något som ingår i DO:s uppdrag att främja och övervaka. Det är ett stort uppdrag som måste brytas ner för att vara överskådligt och hanterbart. Kunskap är A och O, och därför är det viktigt med samarbete och kontakter. Jag hoppas att var och en som upplever sig diskriminerad, har frågor – eller för den delen förslag – tar kontakt med DO. Det är viktigt på flera plan. Det ger möjlighet till rådgivning utifrån ett individuellt eller organisatoriskt perspektiv, och det bidrar till att synliggöra vilka rättighetsfrågor som är aktuella på Åland och var det finns brister. Det ger myndigheten ökad kunskap som är ovärderligt i påverkansarbete och främjande insatser. Skulle det vara så att frågorna faller utanför DO:s mandat så finns myndigheter på rikssidan som kan bistå, men det ska inte finnas någon tvekan om att man alltid kan höra av sig till oss.

* * *

Att arbeta för strukturella förändringar är något vi behöver göra om vi vill uppnå ett socialt hållbart Åland. Tillit, jämställdhet, jämlikhet och fredliga relationer är avgörande byggstenar. Dom byggstenarna formar vi tillsammans med gemensamma initiativ, dialog och samarbete. I det socialt hållbara samhället kommer det inte finnas underlag för fler #metoo upprop.”