Enligt finsk polis anmäler allt fler kvinnor sexualbrott, men fortfarande så väljer många att inte polisanmäla och av de anmälda är det väldigt få fall som leder till fällande domar.

Rättsväsendet behöver helt klart förbättras när det kommer till hanteringen av sexualbrott, kvinnornas förtroende är allt för lågt och bristerna i rättskedjan allt för många. De måste bli bättre och det behövs många åtgärder.

Nyligen släpptes Anna Ardins bok ”I skuggan av Assange – mitt vittnesmål” En nyanserad skildring kring hur svårt det kan vara att identifiera ett övergrepp även som den utsatte. Den ger även en bild av samhällets syn på våldtäkt. Det handlar om gråzonen som uppstår mellan de medborgerliga rättigheter som vårt rättsväsende säger sig erbjuda och godtycket som uppstår när vi av olika skäl förvägras dem. Där tron på att trevliga män inte kan våldta och den dubbla synen på sexualbrott leder till att få övergrepp går till domstol. I över tio år blir Anna Ardin utsatt för en hat och hot som sprids i den offentliga debatten, på sociala medier och i anonyma mail. Det spekuleras fritt kring Ardins sexualitet, att hon är uppmärksamhetskåt och recensioner av hennes utseende.

Att Åland inte är ett undantag vet vi från bland annat metoo och #ålandockså. De flesta övergrepp anmäls aldrig och av de som anmäls leder sällan till fällande domar. I ett demokratiskt samhälle måste den rättsliga upprättelsen vara prioriterad. En grund för vår rättsstat, arbetet för att säkra såväl rättssäkerhet som rättstrygghet ska alltid stå högt på agendan. Men även i fall där rättvisan haft sin gång som till exempel i det svenska kända fallet i Bjästa, där en hel bygd vände sig mot en ung kvinna vars brott var att peka ut sin gärningsman.

Gärningsmannen blev dömd men samhället lägger ändå ansvaret på offret, vilket visar att det behövs fler insatser. Upprättelse handlar om fler saker. Om möjligheten att få sätta ord på det man varit med om, att bli lyssnad på och att inte få sin upplevelse förminskad. Upprättelse kan handla om att få ett förlåt. Ett erkännande. Det kan handla om att bli backad av någon, att inte behöva känna sig ensam.

Det har skett stora förändringar de senaste åren men det finns fortfarande mycket som behöver åtgärdas för att säkra rättstryggheten för alla de – framför allt kvinnor – som riskerar att utsättas för sexuella övergrepp.

Vad behövs: 

Samtyckeslag, det är fortsatt få som anmäls eller döms för sexualbrott. Anledningarna är många men en viktig faktor är fortfarande den stora oron att inte tas på allvar. I Finland saknas kvinnors juridiska rätt till samtycke ännu finns ingen lag, se till att den sjösätts snarast.

Stärkt lagstiftning för skydd mot utsatthet på nätet.

Bättre sexualundervisning, där undervisningen från tidig ålder inkluderar samtal om normer, sunda relationer, samtycke, sexuella trakasserier, diskriminering, makt och våld. Det är även viktigt att porr inte blir den enda vägledningen för unga i deras utforskande av sin sexualitet.

I skolan och i arbetslivet behövs det skärpta krav på arbetet för att motverka sexuellt våld i ord och handling. Det behövs utbildning och riktlinjer för både personal och ledning hur de aktivt ska arbeta förebyggande och när det uppstår fall.

Polisen måste prioritera sexualbrott och stärka sin kompetens på området. Åländsk polis behöver mer resurser för att utreda den här typen av fall.

Rättsväsendets aktörer ska genomföra en nationell obligatorisk utbildning kring sexualbrott. Utbildningen ska innefatta sexualbrott som begås mot barn och vuxna såväl offline som online.

Vården måste få resurser för att ge rätt vård och stöd efter övergrepp. I dag är det svårt att få specialisthjälp efter ett övergrepp. Det behövs klinisk metodutveckling, forskning och utbildning på området.

Jourverksamhet behövs på Åland. Tallbacken fyller en viktig funktion på Åland i dag, men det behövs mer. Stärk kompetensen och utöka uppdraget för att även inkludera det stöd kvinno- och tjejjourer ger på andra ställen.

Du kan agera själv direkt. Sexuella övergrepp påverkar människor olika. Vi reagerar på olika sätt, hanterar det på olika sätt och känner på olika sätt. Därför ser också vårt behov av upprättelse ut på olika sätt. Fyll nätet med hashtag #upprättelse med fler berättelser. För att backa Anna. Men också för allas vår rätt till upprättelse.

ÅLANDS FEMINISTPARAPLY